på reklamtv finns det oftast program om allt mellan himmel och jord. man kan göra tv om allt och alla och ingenting är för konstigt eller skruvat. det verkar inte finnas någon hejd över huvudtaget.
det finns hollywoodfruar, ensamma mammor- bönder- och gud vet allt, en uppsjö av outsiders och så det senaste; mammor och minimodeller.

hela sverige förfasas och bänkas för att se en åttaåring som får benen rakade och stylas för tusenlappar. det kittlar till i nerven som får oss att känna oss lite bättre och liite  normalare. det är en väldigt skum form av feel-good tv helt enkelt. man tror inte att det är sant, jag vill inte tro att det är på riktigt i alla dessa realityserier. för vart hittar de alla orginal? sätter de upp lappar i butiker, blir tipsade och grannar eller hur går det till?

blir det ett program när tillräckligt många hollywood fruar skickat in brev och beskriver hur deras liv ser ut?
eller sitter det ett gäng tvgubbar i ett rum och spånar runt konstiga fobier, fetischer och annat som man inte kunde drömma om. ringer de sedan runt till lite slumpvalda typer, eller hur funkar det?
och om det är så, varför vill man dela det med resten av sverige? är verkligen drömmen om att vara med i tv så stor?
jag tror att vi i soffan av någon anledning mår lite bra av att få förfasas och och känna oss lite bättre än de som är på tvn. det är skönt att alla inte är perfekta och skitsmarta innanför glaset. utan vi mår bra av att det finns en drös, helt udda typer som man aldrig för sitt liv trodde fanns. oavsett om det är typer med fobier, för mycket pengar eller starka ovanliga åsikter så funkar det så fantastiskt bra att slötitta och tycka till om.