jag har haft en sån otrolig bloggtorka att min mamma har efterlyst inlägg. då är det gasnka illa, helst för min kära mor som går hemma och trånar efter någonting att läsa. därför bjussar jag på två idag. för jag tror kanske att inspirationen börjar rinna till igen.
och då eftersom jag inte har skrivit på ett bra tag så kör vi en update om det som tar upp mitt liv

mina grannar är ju en följetång i sig. det låter ju alltid väldigt mycket, oftast dunkar det ganska bra så fort de kommit innanför dörren helst när klockan närmar sig kväll. jag har börjat vänja mig vid det och vill inte lika ofta klampa in och vrida personen i fråga två varv runt en köksstol. då är det ju inte så konstigt att jag blev lite fundersam och till och med rädd förra veckan när det var så gott som tyst hela veckan och parkeringen var toktom i flera dagar. det gick så långt att jag trodde att alla hade åkt på kollektiv skidsemester, utrymt huset pga förgiftat vatten(jag tyckte till och med att vattnet smakade skumt) alternativt att hyresvärden gått bananas och dödat alla och bara jag var kvar. den tanken satte sprätt och jag avr tvungen att titta på komedi en hel kväll med lampan tänd och intala mig att det är en god värld vi lever i och att jag vvet att gunnar är en hyvens karl.
nu är de ialla fall tillbaka allihop vad jag kan höra och se. jag tror att de spelar tv-spel nu för de tjoar och dunkar. alltså är de hemma och lever. läget är lungt.

eftersom mina kära kollegor redan vid ett tidigt stadium tittulerade mig som tågnörd så faller det sig naturligt att fortsätta på det spåret(nu var jag väl fyndig!) imorse, eller ja idag var det ju faktiskt en stor dag. 3000 rullade in på stationen i exakt tid. tvreportrarna stod i kylan och det avr storslaget värre. det avgick som det skulle så det bådar gott. jag skulle tro att anledningen till att det har dröjt lite extra att få ut det i trafik är att de har putsat på den. rackarns vad den blänkte!

det är ju inte bara bloggandet som har fått stått åt sidan utan även det här träningsrycket. jag har släppt lite på det här med självdiciplin och tappat gnistan lite. men jag tog upp det igen för någon dag sen¨. det avr tungt och ganska jobbigt så jag var lite snäll mot mig själv och tog lite lättare än planerat och gjorde istället någon extra än vad klas sagt efetrsom det inte kändes någonting där och då. det fick jag sota för både idag och igår. det är lättare att nämna kroppsdelar som inte gör ont än de som gjorde ont. imorgon ska jag iväg med pekka, nu jäklar kör vi ända in i kaklet. tror jag. kanske. jag måste.

nu är ni väl helt slut efter att ha läst så mycket. det var inte meningen. ni får skylla på min mor isåfall. fast det är ju frivilligt att läsa :)