nu är sista timmen arbetad och jag har stämplat ut. verkligheten trängde sig på mer och mer för varje timme som gick och sista stunden hade jag nästan en klump i halsen.
de gillade mina chokladbollar och jag trodde aldrig att jag skulle få så många kramar och fina ord.
vi tycker visst om varandra.

men jag ska bli stammis, jag lovar!