jag tror att man måste ha tråkigt ibland för att kunna ha roligt.
jag tror att man måste vara ledsen ibland för att kunna vara glad.
jag tror att man måste vara själv för att kunna ha sällskap.

jag tror att det är bra att låta sig sova bort halva dagen för att sedan inte göra någonting alls. det är okej att vara sådär söndagsdeppig som man bara kan bli i ett jämngrått november med mensvärk. då kan man ägna sig åt att låta tankarna rusa runt, och låta dem plåga en ett tag. för det går över. det är bättre att ta det i omgångar än att gå och vara bitter dagarna i ända. det blir ingen lyckligare av. även om jag hade kunnat hoppa över just det här.
men sånt är livet, så mycket falskhet bor det här.
det är ingenting som går över genom ett samtal, på en vecka eller ens månader. det gör ont. länge. punkt.