om jag inte vill smälta in i den jättefina lite-hippie-aktiga-tunikan som är vit och virkad. ska jag behöva göra det då? ska jag behöva se ut som ett lik bara för att de nya lamporna på ica inte har ett uns uv?
nej tänker jag och köper lite brun-sprej på flaska. min mamma skrattar lite åt mig och säger att om jag absolut måste så kan jag väl prova på en liten del.
mina ben är inte så stora. så jag går ut i garaget(man kan ju inte riskera att spruta ner nått vitt och sen smälter man likförbannat in i väggen) och sprutar med ungefär 40cm avstånd precis som det står och NO STRIKES från fotsula till ljumske.

jag stapplar runt som en stelopererad gräshoppa i öknen jättelänge eftersom jag inte vill ha några STRIKES. det kan verka upp till 3 timmar därför är jag noga med att inte knöla ihop mig i sängen före det. när jag väl ör det så har det inte hänt ett jutta med mina spiror. ack så bleka!

dagen efter:

besvikelsen är fulländad. jag tillbringar åtskillig tid till att skruppa benen med rotborste och tvål. tillslut är benen så röda och svidiga att jag inte längre ser vad som är vitt och brunt.

idag provade jag brun med sol istället. de sa på reklamen att brännan skulle sitta bättre om man hade solkräm på sig även om det tog lite längre tid. jag gick ut klockan tio imorse, fast besluten att visa den där jävla solen att jag inte tänkte ge upp. klockan tolv var himlen full av moln och sen blev det åska.

jag är och förblir som jag är.