det är sportlov och solsken.
skidåkning och soffligg .
oreos och berocca.

snart ska jag släpa med mig lillasystern till farmor för en fika som låtit sig vänta för länge. men inte förrän kvinnorna i trikå har lagt sig och pustat på rätt sida mållinjen. gud förbjude att ens tänka tanken att slå av tvn innan.

jag fattar ingenting jag. är inte meningen med sportlov att man ska sporta själv och inte ligga inne och muttra på dem som flåsar omkring bland tokiga norrmän? så var det så på den tiden jag hade sportlov. antingen så sportade man själv eller så gav man fan i det. inget sånthär löjligt mellanting.
tur för en annan att det inte finns sportlov på varken mataffären eller stationen.
då slipper jag ta ställninga alls.