tillåt mig att låta min skeptiska sida skina igenom några minuter. jag plockade frukt imorse innan reklamen går på, då kan man höra vad de spelar på radion. och då undrar jag:varför ska man hålla på att dö förvarandra hela tiden?

om man nu säger att man har träffat världens wow-människa som är bäst på alla sätt och vis, skrattar åt dåliga skämt, ser för jävla bra ut och kan svåra saker. då är ju det helt underbart. helst om han också tycker ungefär lika om en själv också. varför ska man då gå och hålla på att lägga sig framför tåg, fånga granater och det ena med det tredje för den stackarn som man tycker så förbaskat mycket om? okej om man är soldat eller skapligt rubbad, då kan jag förstå till viss del. men hur många är det som är det? och varför skulle man börja utsätta sig för direkt livsfara när man är så jävla lycklig och göra slut på alltihopa?

okej jag förstår att det här med metaforer kan ha någonting  med saken att göra, jag är inte dum, jag är bara skeptisk och inteligent. så om någon börjar tjata på mig att jag ska fånga granater och lägga mig framför tåg så tänker jag faktiskt vägra och be någon annan att göra det. för jag fattar faktiskt att man dör om man gör det. det verkar ju bara jättedumt när allt man vill är att vara kär och lycklig. och den ekvationen funkar ju sådär, eller?!