i fredags morse drog jag och mor min till stockholm. det var kallt på perrongen men vi var glada i sinnet. även om mamma var lite nervös.men tågresan gick bra och det satte standarden för utflyckten. allt har gått bra. vi har inte gått vilse även om vi hr snurrat runt på gator, torg, slott och kyrkor. jag har beställt in vin till ALLA målitder (undantag frukosten) utan att visa leg. det är förresten kanonkul att gå och shoppa när man är lite lullig! men jag ska komma till poängen: mitt leggfria liv tog slut på stationen när vi skulle åka hem. mamma skulle bjuda på en trisslott och där kom det; då måste jag få se legimitatonen.
men det är ju undantaget som bekräftar regeln




mamma frågar. vart är vi? lite titt som tätt
jag svarar: vid vattnet. varje gång


 

ett annat litet problem vi hade var dörrarna på hotellet. ni må tycka att vi är lantisar, men då tar jag det. för om det står "this side up" på dörrkortet, då sätter jag den sidan upp och den andra ner. för så mycket engelska begriper jag, även om det har varit dåligt med den på sista tiden. men det visade sig efter mycket om och men att "this side up" skulle vara ner. tänk så fel man kan ha!

men när det avr löst så kunde vi snygga till oss för att svida iväg med spårvagnen till tyrol och käka middag och kolla på jerka! sagt och gjort, där satt jag med alla 50+ (jag kan svära vid min röda bil att jag var yngst med god marginal) och hade för jäkla trevligt! vi hamnade tillsammans med ett mycket trevligt par vid bordet som verkligen förgyllde kvällen! käket var underbart (jag säger bara: trerätters, jag är såld) och showen hann knappt börja innan den var slut. det vsr de snabbaste 80 minuterna jag varit med om! mysigt, svängit och fruktansvärt roligt mellan snack. jag var nöjd mamma var nöjd.
gå och se jerry williams för tusan!



hotellfrukost är mysigt och att shoppa i solsken är skönt. lördagen flöt på fint även om vi aksnke varit en aning för optimistiska när det gällde att orka shoppa ända till 17.45. men det kan vara roligt att sitta på centralen och dricka kaffe samtidigt som mamma är livrädd för alla KRÅKOR som flyger om kring runt öronen på en.
tåget var som tur var inte inställt om än lite sent, men vad är väl några extra minuter på ett tåg när man längtar efter per så att man vill klappa till gubben som malt oavbrutet sen vi lamnade sationen? jag låter det vara osagt.




men jag kom faktiskt hem till kristoffer tillslut så att jag kunde visa vem som var grymast på poker (till en början i alla fall) och ha fruktansvärt trevligt i en soffa. så jäkla trevligt att jag sov till och från.
myset fortsatte hemma hos min kära pojkvänn som idag både har bytt däck och tagit hand om bebisar. de skrämmer mig inte längre utan är mest urgulliga när de är glada. och det var den hela tiden. sånna kids gillar jag!

det jag ville tala om var att min helg har varit bland de bästa i mitt, jag väljer att kalla det, vuxna liv. för det är väl det man är när man åker bort och har rolig med sin mamma,dricker kaffe dagligen(jag är lika förvånad som ni), umgås med världens finaste man som till och med kan få en att gilla bebisar och hårdrock?