att baka kladdkaka är en fin tanke. jag föreställer mig hur jag sätter på radion(de spelar bara bra musik och har endast intressanta diskussioner) för att till den bästa låten just nu plocka fram alla ingredienser och börja röra och blanda ihop allt. jag ska känna ett sånt där myslugn som de verkar ha i alla tidningar (sådana för medelålderskvinnor som inte gör något annat än bakar allt de kommer över och gärna dekorerar med blommor i små skålar och mysiga plädar i hela huset. jag vet hur de är, för vi har sådana tidnin gar i fikarummet på ica)när regnet forsar utanför tillsammans med höstlöv och anant rusk. det ska lukta sådär gott och smeten ska fastna i bunken så att man inte har något annat val än att äta upp ungefär hälften med slickepotten. det är så jag brukar föreställa mig mina lediga dagar. det är sådant jag planerar kvällen innan eller när jag sitter på ica och scannar cigg och nybakta frallor klockan 7.00 på morgonen. det låter så bra då, mysigt och idylliskt.

men nu är det såhär att jag har provat igenom kläder för den kommande stockholmsresan med min kära moder och tittat på klipp med jonsson och pipen. jag har inte så mycket som rört vare sig en bunke eller ett kakaopaket.
fast vad gör det? det är ju tanken som räknas. då kan jag ju lika gärna höja det till skyarna några veckor till, bläddra i några fler tidningar och dra ut på spänningen ytterligare.