inflyttningsfesten blev bättre vad det led. när den hade lidit klart skulle jag leda hem min glada och aningen vingliga man de ungefär 100 milen. det gick bra eftersom han har fina vänner och att natten på moras gator inte är så förbannat befolkade av mördare. (mer än viktor så som vi trodde skulle mörda oss efter att han sprungit och viftat med halsduken och rullat i dikena)

på tåget hem lite för tidigt dagen efter så ångrade jag att jag hade låtit kvällen lida så förbannat långt. men då var det ju lite sent påtänkt. trött men ganska glad styrde jag mördarmazdan mot kvantum för ett kvällsskift i butiken. även fast kvällen innan var väldigt städad så var jag rädd att jag skulle ha någon promille kvar. bättre blev det ju inte när jag såg en såndär polisbil stående i vägkanten...

eftersom jag inte blev piggare av det passet så gick jag hem och la mig, som man gör. jag kollade för säkerhetsskull smset från eva om vilken tid jag skulle jobba imorgon(idag). ställde klockan och sedan var det inte mer med det.
men när jag kliver in på station så tittar eva så konstigt på mig. fattar inte riktigt varför. sedan visar det sig att jag inte bara tagit fel på dag, utan månad. det avr inte så roligt, fast ganska skönt ändå.
för nu ska jag baka mig en äppelpaj och sova till topmodell.
livskvalité!