Part 1:

hej minns ni mig? jag brukar finger-kräkas ut både det ena och det andra här.
klart ni gör!

jag har satsat på att bli miljonär alternativt snuskigt rik senaste dagarna. och när man ska bli det då har man inte tid att blogga (om man inte är storbloggerska i häftiga kläder med egna märken och vass tunga). eftersom jag inte är av den kalibern så har jag slitit med både kropp och sinne i matvarubutiken. nu tror ni att jag överdriver, men ICKE! jag har under 4 dagars tid försökt att pränta in i borlängebornas förstånd att vi har fått en ny kortläsare som inte är från mars utan är riktigt smart om man bara lägger ner en sekund eller två på att titta och läsa på den. för då begriper man vart man ska dra kortet och stoppa in chippet. men det gör inte borlängeborna! de hojtar till att "här var det nytt, ni byter då grejer hela tiden, dessa maskiner!"(vad jag vet så har vi haft den gamla läsaren i i alla fall både ett och två år) då får man lungt och sansat dra med fingret där de ska dra kortet och intyga att remsan ska vara innåt PRECIS som förut och vart chippet ska stoppas in(alltså inte i skarven där läsaren är monterad)
kalla mig vek men det tär på både tålamod och axel efter ett tag!

till råga på allt gick nageln av ner till nagelbandet och halvvägs till knäskålarna igår. det gör ont som fan... stackars mig!

Part 2:

det ni precis läste var den mindre fnittriga delen. nu kommer fnitterdelen!
alla som känner mig någorlunda(alla som läser bloggen) vet att mina stora husgudar de senaste åren har varit Mando Diao. vi ahr dock växt ifrån varandra ganska mycket på äldre dar, men det kan fortfarande vara som en smält chokladkaka att lyssna på dem, vilken glädje!
vad ni däremot kanske inte visste är att jag blir förbannat fnissig och fånig av kändisar(läs: alla som har varit med på tv ett antal gånger). men precis som i SJs utlandsutbildning finns det undantag, undantagen heter delar av sugarplumfairy och hjalle i  hjalle och heavy. detta av den enkla anledningen att de handlar på ica för mycket. jag beklagar.
efter denna milslånga inledning kommer här poängen, sätt er ner och luta er tillbaka: björn dixgård(sångare i mando diao) var på Ica i lördags. behöver jag säga att det ver en fnissigtjej som glömde allt vad nya kortläsare och krångel hette! bör tilläggas att han inte ens gick i min kassa. och tur var väl det!