när man kommer till jobbet på morgonen och precis har dragit på sig sina pressvecksbyxor i tantmaterial och man hör att nånon frågar efter en. då blir man lite fundersam. för även om jag känner en och annan så är det inte så många som befinner sig på stationen en sketen tisdagmorgon. men då när man kommer runt hörnet med skärpet hängande (på ett sätt som inte ens britney spears skulle tycka var sexigt) och man ser Per stå där i finskjorta. då har man fått den bästa starten på dagen.