det var länge sen jag trodde att jag skulle gå upp i limningen. men nu tror jag tamesjutton att det har hänt något under min coola, hårda och ganska oberörda utsida. om det är vårens ljumna vindar eller solens strålar som gjort mig såhär, det vet jag inte. kanske var det spriten, kanske var det så bra. i vilket fall är jag pirrig som ett barn på julafton! det är fruktansvärt roligt, men lite otäckt på samma gång. för jag hade verkligen inte planerat in något sånthär. jag trodde verkligen inte det här. inte om mig, inte nu, inte så. men tydligen.
jag som sa att jag ville ha action och glass. här kommer det!