jag består i huvudsak av två delar; (dum)skallen och (den arma)kroppen. även om jag består av mestadels kropp, naturligt nog, så är det ändå  och oftast skallen som för talan. utan att på något vis ta hänsyn till kroppen.  på senaste tiden så har skallen tyckt att kroppen har varit en riktig latskånk utan dess like. trots det så har skallen tyckt att kroppen visst kan käka på restaurang både en och två gånger i veckan.

men som att vända på handen helt så har skallen nu fått infall. det här ungefär här som skallen börjar kallas för dumskallen. kroppen som har fått en liiite för lång semester ska känna att den lever. och hur gör man det bäst? JO man cyklar till säter! redan i första backen mot kyrkogården börjar kroppen att få namnet "den arma kroppen". men den arma kroppen är för jävla mesig, en riktig kärring till och med. så den fortsätter att trampa och trampa och trampa tills cyklen nästan står stilla efter alla jävla uppförsbackar och motvind.

nu, ungefär 3 mil senare är dumskallen nöjd och glad eftersom den kan belöna den arma kroppen med att ligga på soffan och titta på komedi. den arma kroppen är nöjd och får ett par kolor.