det blev på riktigt idag när maria rundell kom och frågade om festisar till de nya ettorna. herregud där stod jag med djuptfryst ända, med pommes ända upp till armhålorna och världens största vantar, när skolan ahr börjat!
en del av mig tror att jag är en fruktansvärt skicklig skolkare som inte bara lurar mig själv att jag ahr tagit studenten, utan även lärare, klasskamrater och resten av världen. men eftersom jag känner mig själv ganska väl så vet både du och jag att jag ljuger sämst i hela vida världen. och det betyder inget annat än att det här är den bistra sanningen.

hade jag gått till skolan så hade det varit som att åka buss, fasta tider, rutiner, en skock mtvskadade sockerknarkande människor och jag. nu är jag nog ute och åker moped tror jag. det blåser lite, är lite öppnare och man kan köra om hur lätt som helst(vid bilköer, annars...not so much). nu låter det här jävligt flummigt mäkrte jag men ni fattar. det här är friare, vingligare, svårare och så mycket mer spännande! och det låter ju asbra, prisa vuxenlivet! fast återigen så känner du mig nog lite för bra för att veta att jag inte menar det där ända in i lill själen. ohnej, jag tycker att det första är fint på sitt vis, säkert  och allt det där.

efter det här schitzofrena inlägget så kan vi konstatera
1) jag längtar lite efter skolan (ni vet vilka ni är)
2) jag ska börja planera min framtid nästa vecka