varför blir jag så misstänksam när elin kommer med en tallrik choklad-nånting och hallon, och det smakar gott? för jag tror att det var just, gott. ändå kan jag inte lita på smaklökarna. när ska man förstå att de inte bara mixar ihop vad skit som hellst. i alla fall elin om du läser det här (och tova) det var gott en,en elogé!

men nu vill jag be alla som känner mig att sitta ned, gärna på en stol med både rygg och kraftiga armstöd.
för som ni vet så spelade jag badminton med eliten (räknar dit riann också eftersom hon slog många dum-bollar). jag hade konstigt nog ingen träningsvärk imorse, så jag ställde gladeligen upp på en cykeltur med mor min. glada i hågen cyklade vi iväg över vidderna. på vidderna blåser det, både med och motvind så att öronen rammlar av trots att man har mössa. det gick bra, och vi kom hem med benen i behåll. ungefär här vill jag upplysa om att min cykel är av modell "kärring-honda äldre" och inte har ett uns av stoppning i sadeln.

men inte tänkte jag på det när jag fick lassange hemma och brände tungan av mig, icke! därför var jag aspå när pekka ville simma lite. betalade till och med en HEL hundralapp för kalaset (rena rånet). jag som konstigt nog kände mig oövervinnerlig(?) eller något i den stilen sa: Pekka, vi simmar så mycket att vi tror att benen ska ramla av, 40 längder! sagt och gjort. vi räknade ner från 40 så det kändes inte lika tungt. ibland är det bra att vara lättlurad samtidigt som man är dålig på matte. vi hade jäkla roligt, helst pekka som skrattade och simmade och skönk lite då och då.

jag vill såhär avsluningsvis bara tala om att jag fortfarande lever, men min kära bakdel talar om för mig vad jag ska önska mig i födelsedagspresent. jag kommer nog inte att kunna röra mig imorron. men vad gör man inte för beach 2010, eller nått i den stilen