jag hittade till tandläkaren på första försöket. det tyckte jag var riktigt bra gjort med tanke på att olas beskrivning löd: parkera på kvantum parkeringen, det är ett hus som står för sig själv. visserligen är inte sätra centrum så jättestort men ändå. jag kände i varje fall att det här är ju en bra start både på dagen och på tandläkarbesöket. jag är inte rädd fär att gå till tandläkaren så länge jag vet att de inte ska dra ut någonting och det brukar de inte göra utan förvarning på vanliga rutinkontroller. därför fokuserade jag emr på att vara lite nervig för att hitta, men det gick ju som sagt bra. så jag slappnade av... om jag bara visste vad som komma skulle...

 

häftig och avslappnad följde jag med tandläkaren och skrattade snällt när hon skämtade om kopplingen mellan min förra tandläkarort och mitt efternamn. ha ha.. sen var det inte trevligt längre. efter en halvtimme hade jag fått veta att mina tänder kommer att trilla ut när jag fyller 40 om jag inte börjar använda tandtråd VARJE dag från och med nu för jag ahr visst nån mysig inflamation i mitt stackars tandkött. najs, jag ser redan rubrikerna "tandtråden tog ung kvinnas liv-förblödde i badrumet". inte nog med det jag har fått FYRA flaskor florskölj att roa mig med resten av året, till att börja med. och det är inga små saker. det är en hel liter i varje, herregud jag gör knappt slut på en liter mjölk.

allt detta medan hon stack ner den där vassa prylen de har vid varje tand tills det såg ut som jag haft en svärm getingar i truten. sen som plåster på såren eller nått fick jag florkladd i hela munnen och den lilla hinten om att jag kanske inte ska äta så mycket sött, thank you and good bye life..

 

men jag ska verkligen försöka med detta sunda leverne för jag tror inte att det är kul när tänderna trillar ut. men hur länge kan jag inte lova, eller ja, jag ska försöka med de första, mitt söta kan de inte ta ifrån mig. det gjorde jag ganska klart genom att gå hem och käka pannkakor med jättemycket sylt. GOTT! för ska jag ändå blöda till döds kan det ju vara gott på vägen dit...

 

och det mina vänner är storyn om hur det kan gå när man är glad över att man hittar till tandläkaren och inte anar en enda uggla i mossen.