jag trodde att sandviken var tomas ledins riktigta fäste, att det ligger i luften. att alla där är så otroligt stolta över att en sån stor artist kommer från deras lilla stad att alla vill bli små lediner. men i fredags visade det sig att jag hade så fel. efter att ha letat en stund efter buss 41 och åkt en halvtimme från metropolen gävle hamnade vi i ett mörkt ledin-land. väl framme vid stället där konserten skulle äga rum var det en hel massa folk. men ingen såg ut som tomas ledin, ingen alls. inte ens sensuella isabella såg jag röken av. istället var det en massa långa hår, skägg, piercingar och skinnjackor. redan där började min bild av ledinland falla isär. som ni kanske förstår så var det allt annat än "inatt är jag din" som spelades. innför sista akten byttes dock de skäggiga långhåriga mot ganska korta människor i för stora kläder och kepsar. även här var det  väldigt lite "sommaren är kort", ja det var obefintligt.
så min bild av ledinland är bränd och begraven. de är nog klara med sin ledin eller så prickade vi helt enkelt inte in den temakvällen. men i vilket fall var det en riktigt fin kväll, du kan lita på mig.