helvetet har brakat lös i lägenheten och kriget har gått fram. allt på samma gång. idag har jag packat och packat och packat och det ser bara jävligare och jävligare ut för varje glas som pappras in. jag har trycksvärta upp till armbågarna och ändå finns det en massa grejer kvar. för någon dag sen funderade jag på hur jag kunde ha så många lådor kvar...jo tjena, nu har jag en kvar sen blir det sopsäckar. när jag tycker att jag har varit lite duktig så sjunker jag ner på en stol eller sängen eller vad som nu finns närmast till hands och tittar efter nästa projekt att packa ner. hittar 140 nya saker som ska ner, suckar och muttrar herregud!
för tillfället undrar jag vad i hela friden jag håller på med, för det här verkar ALDRIG ta slut. men jag misströstar icke utan plockar istället ner gardinjävlarna och hoppas att jag kan vika dem någotsånär snyggt så mamma inte får psykbryt på skrynklet.

på återseende!