självinsikt
efter bara några steg från kassan märker jag att så inte är fallet. konstigt nog... det har aldrig tagot så lång tid att ta sig till bilen. som jag nog aldrig ställt så långt bort. men skam den som ger sig. väl hemma så lägger jag till ikeakassen med nytvättade lakan och bokreafynden. sa jag att jag hade klackskor och att det är skridskoplan också? men jag kom in och upp, utan brutna ben och alla kassarna var välbehållna!
så idag har jag alltså lärt mig att jag inte är tyngdlyftare och tydligen inte något vidare smart. så det här med att söka som hjärnkirurg ligger även det långt bort. tänk vad man kan lära sig av att handla på ica.
muntert inlägg tänker ni, och ja faktiskt. för nu har jag käk för en bra stund framöver och laddat för både bröd och kakbak!
ja det är vååååren, ja det är våååren
att vakna till sol och takdropp är väl kanske den bästa starten på dagen den här årstiden. som jag har längtat efter att sitta på altanen och känna värmen och de där vitaminerna från solen bara forsa ner i ansiktet. det har jag längtat efter sen, ja typ september? och nu idag är jag ledig, jag har suttit på altanen i en timme och bara njutit. kinderna är lite sådär friskt rosiga och jag ahr någonting som man nästan kan likna med vårkänslor. det måste vara de där vitaminerna som slår till med full kraft!
som om inte det var nog så är min bästa granne hemma från skånelandet. vi ska fira fettisdagen på det bästa/enda sättet som finns, nämligen genom att trycka i oss varsin, förhoppningsvis gigantisk semla.
behöver jag säga att det här känns som en förbannat bra dag?!
silverland (till pekka)
jag är ju inte den sortens människa som springer på stan i rosa klackskor med erik saade i lurarna som planerar in melodifestivalkvällar med poängblock varje år. det är inte jag och det vet både ni, jag och alla andra. jag kanske är lite svag för andreas jonsson, men han är snygg. face it.
därför så hade jag inga direkta förhoppningar för kvällen mer än att det skulle bli riktigt roligt att göra något helt annorlunda en kväll. och det är väl nästan det som är det bästa när man gör någonting nytt. att inte förvänta sig någonting alls. för jäklar vad roligt det var!
jag var sugen på en rosa fjäderboa, applåderade tills händerna värkte (även åt molly sandén), sjöng med i uppvärmningen som killen-man-gärna-kramas-med-en-hel-kväll höll i, förundrades över hur lite man ser på tvn och hur snabba de som plockar fram och tillbaka scengrejerna är. och andreas jonsson är fortfarande snygg.
jag hade tydligen en schlagerventil och nu har jag luftat den och minimerat risken för rosa klackskor och erik saade. det känns bra, nu är det ingen fara. åter till det normala tillståndet som får mig att byta kanal om sandén tar ton.
vill ni se bilder så finns de på kära rianns blogg http://mariewester.blogg.se/
Glitter i leksand!
Imorgon ska jag glittra lös med mina vänner på melodifestivalen. det blir schlager ända in i kaklet.
det trodde jag inte för några dagar sedan. men det ska bli roligt att se hur det är på plats.
synd att jag inte har så mycket glittriga kläder, men det får gå ändå.
jag ahr ju en anledning att ha klänning och det räcker för mig i alla fall. i värsta fall får jag väl köpa en glittersprejburk!
för att det är den här dagen ändå
till min mamma och pappa och lillasyster
mina bästa vänner och några till som jag känner.
jag och celebriteter
- jävlar, säger jag till ola, där är ju fredrik lindström. han skulle ju ha kommit in och handlat av mig, det hade ju varit astufft!
det går en stund och jag har väl liksom återfått normal puls så fladdrar han i i butiken och ställer dig i MIN kassa. jävlar vad puls jag fick och lite fint skak i händerna. tuff_tjej....
jag får ialla fall fram att hans nya bok är riktigt bra, och det känns som en bragd. för jag tror inte att jag ahr gjort bort mig. och gjorde jag det så har jag inte märkt av det än. han fick sin biljett och det var som klart och betalt.
jag kommer aldrig att kunna bli journalist eller manager eller någon annan som träffar folk som har gjort något som gör dem värd att kallas kändisar. då skulle jag ju få infarkter flera gånger om dan och så kan vi ju inte ha det. det räcker med någon gång i månaden så att man ändå känner att man lever.
läs den, jag har den om ni vill låna
saker jag vet nu
- hur det låter när både grannen brevid och under har fest, samtidigt. synkat kan man tycka, men de spelade olika låtar så det blev inte så harmoniskt i varken rytm eller någonting annat för den delen. observera att jag inte gnäller nu. han lovade att det inte skulle låta som sist. halvsant, det var lika högt och han ströp katten den här gången med. men de slutade vid midnatt, jag tackar för det!
- hur det är att käka grönsasomelett och dricka vatten en fredagkväll och ändå somna i soffan för klockan 10.
-att det är för jävla roligt att baka när ugnen fungerar. nu luktar det brownies och allt är fridens.
nu kom emil så nu har jag inte tid med er längre!
ner och upp
min ugn fungerar nu igen tack vare perra som varit hit och lagat den. jävligt schyst! nu har min syster och jag bakat äppelmuffins i den och det luktar gott(inte bränt) och de är inte alls brända trots att jag följer receptet med både värme och tid. nu blir det muffinsfrossa och tvkväll!
om ni undrade
och då eftersom jag inte har skrivit på ett bra tag så kör vi en update om det som tar upp mitt liv
mina grannar är ju en följetång i sig. det låter ju alltid väldigt mycket, oftast dunkar det ganska bra så fort de kommit innanför dörren helst när klockan närmar sig kväll. jag har börjat vänja mig vid det och vill inte lika ofta klampa in och vrida personen i fråga två varv runt en köksstol. då är det ju inte så konstigt att jag blev lite fundersam och till och med rädd förra veckan när det var så gott som tyst hela veckan och parkeringen var toktom i flera dagar. det gick så långt att jag trodde att alla hade åkt på kollektiv skidsemester, utrymt huset pga förgiftat vatten(jag tyckte till och med att vattnet smakade skumt) alternativt att hyresvärden gått bananas och dödat alla och bara jag var kvar. den tanken satte sprätt och jag avr tvungen att titta på komedi en hel kväll med lampan tänd och intala mig att det är en god värld vi lever i och att jag vvet att gunnar är en hyvens karl.
nu är de ialla fall tillbaka allihop vad jag kan höra och se. jag tror att de spelar tv-spel nu för de tjoar och dunkar. alltså är de hemma och lever. läget är lungt.
eftersom mina kära kollegor redan vid ett tidigt stadium tittulerade mig som tågnörd så faller det sig naturligt att fortsätta på det spåret(nu var jag väl fyndig!) imorse, eller ja idag var det ju faktiskt en stor dag. 3000 rullade in på stationen i exakt tid. tvreportrarna stod i kylan och det avr storslaget värre. det avgick som det skulle så det bådar gott. jag skulle tro att anledningen till att det har dröjt lite extra att få ut det i trafik är att de har putsat på den. rackarns vad den blänkte!
det är ju inte bara bloggandet som har fått stått åt sidan utan även det här träningsrycket. jag har släppt lite på det här med självdiciplin och tappat gnistan lite. men jag tog upp det igen för någon dag sen¨. det avr tungt och ganska jobbigt så jag var lite snäll mot mig själv och tog lite lättare än planerat och gjorde istället någon extra än vad klas sagt efetrsom det inte kändes någonting där och då. det fick jag sota för både idag och igår. det är lättare att nämna kroppsdelar som inte gör ont än de som gjorde ont. imorgon ska jag iväg med pekka, nu jäklar kör vi ända in i kaklet. tror jag. kanske. jag måste.
nu är ni väl helt slut efter att ha läst så mycket. det var inte meningen. ni får skylla på min mor isåfall. fast det är ju frivilligt att läsa :)
insikten om att satan bor i köket
ända sedan jag flyttade hit så har jag misstänkt att det inte står riktigt rätt till med mun ugn. även känd som ugn-jäveln. jag har ju tidigare försökt att baka och göra diverse mat i den och det har resulterat i spruckna formar och genombrända brownies trots att jag följer recepten till punkt och pricka.
i helgen så städade jag jätte fint i bland annat mitt kök och tog bort en massa onödigt jox som mest stod och skräpade. fint det blev ,tänkte jag när jag tog bort det, här vill jag vara mer. jag vill....BAKA! det är ju roligt och så och det var länge sen. naiv som jag är så körde jag igång med en sats chokladmuffins. vispa, blanda smälta och pytsa upp i formar. det gick som en dans och jag undrade varför jag inte gör sånthär oftare. men jag behövde inte fundera så jävla länge på varför. jag ahde satt på ugnen, ungefär 50 grader kallare än vad som var angivet i receptet, för att vara på säkra sidan liksom. jag satte mig framför ugnen och tittade på den för att se om det börjar bli kol samtidigt som jag åt smeten.
de ska stå inne i 20 min står det. efter knappt en kvart har de fått VÄLDIGT mycket färg. de har en svart nyans och smakar bränt. kul... stoppar in resten, sänker temperaturen och fortsätter stirra ut dem. väntar i ungefär 7 minuter sen börjar de få en misstänkt färg. de är brända under och över och smet i mitten. SKA DET VA SÅ!?
nu luktar det bränt i hela lägennheten och jag ska minsan gå upp och ringa vice värden imorgon och kräva att de byter ut ugn-jäveln illa kvickt. för den är nämligen satan, anledning till att jag så sällan bakar.
bara så ni vet. 
