Det var länge sen vi hördes, men jag är ju numer en hårdare arbetare kvinna än förr och det måste ni förstå. då måste man prioritera den här karriären framför nöjen och annat. men för det har jag ingen anledning att låta som en martyr. även om det känns aningen surt att karriären  börjar komma igång samtidigt som sommaren.

 

och just därför har jag kombinerat min enda lediga slappardag med att både ligga och läsa ute vid havet även om det blåste någon form av varm kuling. när jag kom fram till att det nog inte skulle bli någon vidare bränna eftersom det bara blev mer och mer moln begav jag mig hemmåt och avnjöt några avsnitt av fantastiska macken. om ni inte har sett alla avsnitt förr eller bara vill skratta lite i allmänhet så finns de på svtplay. underbart! det finns så många likheter mellan kunderna på macken och dem som jag handskas med över disken varje dag. det är en både rolig och skrämmande tanke...

 

När det inte fanns några avsnitt kvar gjorde jag någonting som jag inte gjort på väldigt länge. jag drog på mig tränings-tightsen och gympadojorna som inte är söndernötta utan ska vara bra att gå i. jag knallade ner mot den där trav-vägen som leder in i skogen. där gick jag och lyssnade på soran ismails sommarprat och njöt av den där solen som tydligen bestämt sig för att titta fram igen. varmt skönt och i sällskap av bromsar och annat var det riktigt mysigt att gå där för sig själv. till en början var jag lite nojig eftersom jag inte hade en susning om riktigt vart jag var eller hur lång slingan var. men efter ett tag löste gympaskorna det själva och det brände som tusen eldar på hälarna så jag insåg att det var bäst att vända om jag ville komma hem gående. tur var väl det, för när jag slog av på takten och böt sida av vägen såg jag att det fanns hur mycket smultron som helst efter vägkanten. MUMMA!

 

Väl hemma i soffhörnet med boken och de spruckna vattenblåsorna på hälarna är jag väldigt nöjd med min dag. Det kan vara ganska skönt att lägga allt fokus på sig själv ibland, nu orkar jag en vecka till.