den svettiga kalas och musikveckan har börjat precis som min SEMESTER.

jag återkommer när det är över, det första i alla fall!

ett par kommer in genom ingången med kundvagn. frun parkerar maken vid rotfruktsdisken med orden
- nu står du still här! sen piper hon iväg mot tomater och sallad.
- ja jag står så still jag kan, säger han och står kvar på samma fläck tills hon kommer tillbaka med armarna fulla.
- kan jag gå nu? undrar maken och de går iväg tillsammans.

vad är det som är så svårt med att handla grönsaker?
och om DET är så förbannat svårt, hur fan kommer det sig att det är karlar som ahr styrt och ställt här i världen sen urminnes tider? kan det vara så att det var kvinnliga revolutionen som var på ica idag? isåfall så har den redan kommti med besked i vissa hushåll!

jag sa igår i min enfald att jag saknade SJ, till och med trafikstörningar!
Idag fick jag äta upp det. Den där fantastiska lastbilen med en massa frukt som brukar komma ungefär vid 6-7 snåret kom istället klockan 11. score! inte alls jättefrustrerande när halva borlänge inte vill ha något annat än färskpotatis och gräslök.

jag har således lyft och dragit runt frukt motsvarande ett helt bussgarage med mazdor.
det ni är tamefan inte illa för min arma kropp.
därför är jag värd en jordgubbstårta, ohja!

det här med födelsedagar är ju för jävla roligt för alla inblandade om man bortser från den här lilla detaljen att man inte kan prata obehindrat om allt man har gjort och tänkt på senaste tiden. men nu är det nära, sen ska jag börja prata om ALLT genialt jag har gjort och tänkt.

men man kan faktiskt säga att man ska slå in paket utan att säga för mycket, och DET ska jag göra nu!

det började regna och blixtra idag.
då blir det svart i affären och hela köpcentrat.
det blev tyst och kaos samtidigt.
jag brukar vara mörkrädd i vanliga fall, men en kolsvart matbutik var riktigt ruskigt.
fast ändå får jag någonslags kick av hela grejen.
det kanske är mig det är fel på, men nog var det lite roligt allt!

om jag inte vill smälta in i den jättefina lite-hippie-aktiga-tunikan som är vit och virkad. ska jag behöva göra det då? ska jag behöva se ut som ett lik bara för att de nya lamporna på ica inte har ett uns uv?
nej tänker jag och köper lite brun-sprej på flaska. min mamma skrattar lite åt mig och säger att om jag absolut måste så kan jag väl prova på en liten del.
mina ben är inte så stora. så jag går ut i garaget(man kan ju inte riskera att spruta ner nått vitt och sen smälter man likförbannat in i väggen) och sprutar med ungefär 40cm avstånd precis som det står och NO STRIKES från fotsula till ljumske.

jag stapplar runt som en stelopererad gräshoppa i öknen jättelänge eftersom jag inte vill ha några STRIKES. det kan verka upp till 3 timmar därför är jag noga med att inte knöla ihop mig i sängen före det. när jag väl ör det så har det inte hänt ett jutta med mina spiror. ack så bleka!

dagen efter:

besvikelsen är fulländad. jag tillbringar åtskillig tid till att skruppa benen med rotborste och tvål. tillslut är benen så röda och svidiga att jag inte längre ser vad som är vitt och brunt.

idag provade jag brun med sol istället. de sa på reklamen att brännan skulle sitta bättre om man hade solkräm på sig även om det tog lite längre tid. jag gick ut klockan tio imorse, fast besluten att visa den där jävla solen att jag inte tänkte ge upp. klockan tolv var himlen full av moln och sen blev det åska.

jag är och förblir som jag är.

vissa saker går på samma automatik som andning och blinkningar. typ att låsa toadörren trots att klockan inte är mer än 6 på morgonen och det inte finns en enda vaken käft i den delen av staden.  så där står jag nykissad och med linserna i och funderar på varför i helvete inte dörren rör sig en millimeter?! tänker att jag är väl så jävla trött att jag inte har tagit i tillräckligt eller bara vridit låset för kort. inget hjälper, inte ens att gå ett minivarv och försöka igen. det finns ju ioch försig ett fönster så jag klättrar upp på tvättmaskinen och öppnar fönstret och sticker ut huvudet. fönstret sitter ganska högt upp på väggen och det är ju inte direkt markplan heller. otäckt att hoppa och vad i helvete blir bättre av att stå där ute i strumpfötterna?

det är då jag blir natascha kampusch. jag ser mig själv sitta kvar där inne i minst 20 år framöver levande på tvålrester och hårvax som jag spär ut med varmvatten. jag får nog en jäkla unge också trots att jag frenetiskt tuggar piller och att det är en av de få saker som finns på min sida dörren. fast man kan ju få ungar ändå om man har otur, den här blir ju isåfall både skev och vind.  allt det far genom skallen på en sekund eller två. sen tar jag ut all min skräck för detta hemska öde på toalettdörren.

en yrvaken hjälte med morgonhumör rycker ut med mejslar och svordommar och efter några minuter kan jag äntligen känna frihet under strumporna igen.

ibland när saker och ting suger lite allmänt så kan det vara bra att bestäma och planera något.

jag ska köra folkrace, det ska min pappa hjälpa mig med.
jag behöver en hobby

idag har jag varit på bal och tittat på klänningar med min granne. vi skulle till en herrgård men där låg bara ett vandrarhem, det avr då vi kom fram till att det finns två herrgårdar i garpenberg. en som är på riktigt och en låtsas.

när vi hade konstaterat att jag ville ha en grön klänning och att vi hade kommit lite försent efter vår felkörning så vlle vi käka mat. grannen visste ett trevligt ställe i hedemora som vi åkte till. där jobbade det en tjej som visade oss till ett avskilt bord så att vi "kunde hångla ostört".
tjejen i fråga träffade jag igår tillsammanns med dennis, eftersom att de är kompisar.
HAR JAG MISSAT NÅTT?!