nu har jag suttit i en timme och försökt klura ut vad mina nära och kära ska få i paket. jag har lyckats med 4 av alldelens fär många. dessa tre är personer som jag gladeligen köper paket åt flera gånger om året om jag bara får anledning och möjlighet. men de andra är så förbannat jäkla svåra att det liknar ingenting. för jag vill inte köpa något som blir liggande i nått hörn/hylla/skåp/låda, det har hänt alldelens för många gånger! jag vet inte rinktigt hur det här ska gå, antingen får jag en snilleblixt, köper chokladaskar eller så... köper jag bara till mig själv som gåva till att de slipper. det låter bra i mina öron i alla fall.

den här tiden på året när det blir kallt och jävligt då brukar jag passa på att vara sjuk. det har varit samma visa varje år med ungefär 15 dagar plus/minus lucia. därför är det sannerligen ingen nyhet att jag har ont i halsen och känner mig mör i kropp och själ. men då är det ju tur att jag är ledig i två dagar till så att jag hinner ligga hemma och titta på trevliga program och bara vila upp mig med te upp till öronen. det här är en tradition som inte går av för hackor!

ingen vet väl egentligen när han jesus ploppade ut? det kan ha varit igår, den 24e, vid midsommar eller kanske inte alls. allt är lika osannolikt sannolikt. därför tycker jag att nu när det är isbjörnsväder ute, julsångerna känns mysiga och ganska rätt och jag är ledig. därför tycker jag att han kan likaväl ha ploppat ut idag. därför firar jag och per päron jul idag, jullunch-light, glögg och komisarie späck. det är kan nog fungera minst lika bra om inte bättre.

men nu bär han ut prasseltäcket till soffan och säger att vi ska titta klart på den där äckliga rysaren med mystiska spanska kvinnor i regn. men efter regn kommer solsken, eller ja jul.

när man minst anar något, då kan allting hända

jag anar ingenting

världens bästa riann har äntligen fått jobb.
inget mer behövs sägas,
det är en glädjens dag!

Part 1:

hej minns ni mig? jag brukar finger-kräkas ut både det ena och det andra här.
klart ni gör!

jag har satsat på att bli miljonär alternativt snuskigt rik senaste dagarna. och när man ska bli det då har man inte tid att blogga (om man inte är storbloggerska i häftiga kläder med egna märken och vass tunga). eftersom jag inte är av den kalibern så har jag slitit med både kropp och sinne i matvarubutiken. nu tror ni att jag överdriver, men ICKE! jag har under 4 dagars tid försökt att pränta in i borlängebornas förstånd att vi har fått en ny kortläsare som inte är från mars utan är riktigt smart om man bara lägger ner en sekund eller två på att titta och läsa på den. för då begriper man vart man ska dra kortet och stoppa in chippet. men det gör inte borlängeborna! de hojtar till att "här var det nytt, ni byter då grejer hela tiden, dessa maskiner!"(vad jag vet så har vi haft den gamla läsaren i i alla fall både ett och två år) då får man lungt och sansat dra med fingret där de ska dra kortet och intyga att remsan ska vara innåt PRECIS som förut och vart chippet ska stoppas in(alltså inte i skarven där läsaren är monterad)
kalla mig vek men det tär på både tålamod och axel efter ett tag!

till råga på allt gick nageln av ner till nagelbandet och halvvägs till knäskålarna igår. det gör ont som fan... stackars mig!

Part 2:

det ni precis läste var den mindre fnittriga delen. nu kommer fnitterdelen!
alla som känner mig någorlunda(alla som läser bloggen) vet att mina stora husgudar de senaste åren har varit Mando Diao. vi ahr dock växt ifrån varandra ganska mycket på äldre dar, men det kan fortfarande vara som en smält chokladkaka att lyssna på dem, vilken glädje!
vad ni däremot kanske inte visste är att jag blir förbannat fnissig och fånig av kändisar(läs: alla som har varit med på tv ett antal gånger). men precis som i SJs utlandsutbildning finns det undantag, undantagen heter delar av sugarplumfairy och hjalle i  hjalle och heavy. detta av den enkla anledningen att de handlar på ica för mycket. jag beklagar.
efter denna milslånga inledning kommer här poängen, sätt er ner och luta er tillbaka: björn dixgård(sångare i mando diao) var på Ica i lördags. behöver jag säga att det ver en fnissigtjej som glömde allt vad nya kortläsare och krångel hette! bör tilläggas att han inte ens gick i min kassa. och tur var väl det!

om någon undrar hur det känns att dra ut en tuss som varit insydd i tandköttet en vecka så låter det "FLOFF".
så jäkla vidrigt, jag har drömt mardrömmar om det hela natten.
för även om det gjorde ont så var det inte smärtan som var värst. det var ljudet.
och det är ju som tandläkarn sa: väldigt svårt att bedöva bort.
jotack jag vet!

har du inget bättre för dig och funderar på att plocka upp en tältsäng till en övernattande gäst? funderar du på om det är värt att plocka upp den eftersom det är så förbaskat drygt att plocka ner den? funderar du på om sängen kan vara till din fördel även efter övernattningen är slut?
om du svarat ja på alla eller ett flertal av frågorna så kan du läsa resten. om inte så får du vänta tills nästa inlägg för roligare än såhär blir det inte idag, jag beklagar.

fördelarna med att ha en tältsäng bredvid min vanliga säng vet visst inga gränser!
1. jag kan ligga i den och titta på tv, kommer jag så nära behöver jag inte ha glasögon
2. jag kan sitta i sängen och sminka mig, underbara mornar
3. jag kan sitta på sängen samtidigt som jag sitter vid datorn, iofs måset man sträcka lite mer än normalt på armarna men det får man ta. för det är ju skönt
4. jag får en ytterligare yta att lägga saker som kan vara bra att ha framme. behövs eftersom alla platser redan är fyllda
5. det går att lägga saker under som inte syns. jag jobbar mycket, jag hinner inte städa
6. jag kan sova STÖRRE! spelar ingen roll egentligen eftersom jag ändå ligger som en vägglus, men jag gillar att ha möjligheten!

nackdel:
1. det blir mer tydligt att jag sover själv. fast det var ju i och för sig ingen nyhet, snarare tvärt om! 

idag har jag haft mitt första medarbetarsamtal vilket resulterade i ytterligare vuxenpoäng. okej det avr inte en så big deal, ungefär som ett utvecklingssamtal, men ändå!
det är även ett planerat julbord med företaget på rälsen. addera ett vuxenpoäng samt hål i skärpet.
nu väntar jag på ett sent tåg med resenärer som ska vidare mot mora. dvs, hoppas att det finns en buss att sätta dem på, om inte:fixa en buss. ytterligare  ett vuxenpoäng

poängskörd:3 (nästan så att jag ska titta på "go kväll" om jag hinner ikväll)

den här helgen har jag hängt lite här och var och ganska mycket på per. för det är sådant som unga människor roar sig med när de är ledig i fyra dagar. då hänger de.

eftersom jag inte har kunnat varken tugga eller skratta så borde det vara ganska tråkigt. men det har det inte varit. för man kan pressa ihop en wopper pinata så att man får in den i en relativt halvstängd trut(om man verkligen vill käka hamburgare, vem vill inte?) och man kan försöka skratta utan att röra käkmusklerna(det däremot är näst intill omöjligt).

så det har inte gått någon större nöd på mig. jag vet inte när jag var ledig fyra dagar på raken sist. det har varit skönt om man räknar bort att käken dödar till och från. men det är mycket bättre nu(kanske fär att per inte är här och säger roliga saker stup i kvarten och "råkar" komma åt kinden) imorgon kan jag med nya friska tag ta mig an en arbetsvecka med riktigt schyssta tider!

jag blev som bekant misshandlad i käften igår. det knakade, jag har drömt mardrömmar om det hela natten, jag ska aldrig gå till tandläkarn igen. mer än på torsdag när de ska ta ut stygnen, för jag har en massa stumpar som petar åt alla håll. annars håller jag mest käften för det gör ont att gapa och skratta. per och familjen gör sitt bästa för att vara roliga och få mig att skratta...sadister.

jag är ledig, av den naturliga förklaringen att jag ska dra ut tandfanshelvetet om mindre än en timme.
men jag tror inte att jag vill vara ledig längre. jag börjar bli rädd.
ska fråga mamma när hon kommer hem om hon kan ta med sig elin dit istället, eller åka själv kanske.
jag är inte så säker på att inflamationen stör mig så mycket när man tänker efter. det är ganska okej med att det smakar lite plast och unket ibland.

05.15 jag somnade nyss, varför ringer klockan?
06.04 vad mycket snö det är!
06.35 kliver på tåget med eva. konstigt att jag inte är trött
06.40 varför tog inte jag min kavaj, svarta polotröja och glasögon att ha på näsan? känner att jag skulle smälta in lite bättre bland alla höjdare.
07.30 får smygkika in i biovagnen på väg till bistron. det är häftigt, en sån vill jag åka!
08.00 smarrig yoghurt, men sjutton vad mätt jag är...fast synd att kasta mackan..
08.17 konstigt att jag inte är nervös än.
08.21 nu blev jag nog lite nervös
08.30 haha farbrorn i svart polo och kavaj ligger och snarkar lutad mot sin granne som inte verkar allt för road
08.50 är på väg att utbrista ett "tänk att de här jäkla tågen aldrig kan komma i tid!" bara för att jag för en gångs skull är resenär och inte bollplank.
09.00 äntrar andra våningen innan kopieringsrummet och korvstoppningen börjar
09.19 alla ska presentera sig och berätta om de har sålt utlandsbiljetter förr. alla har varit med sedan tiden man skrev för hand. konstaterar att jag är förbannat ung.
10.20 jag tror att jag fattar
10.32 så fort hon säger något som man fattar och tycker är logiskt så säger hon att det finns ungeför 18 undantag från allt, hela tiden.
11.00 jag vill tågluffa
12.07 dags för lunch på o'learys, företaget bjuder och jag känner hur vuxenpoängen rasar in.
13.01 världens godaste hamburgare, synd att det är en så lång trappa upp för jag är proppmätt
15.15 att vara här är som att ha bokföringslektion, man vill förstå och man förstår, fast helt plötsligt blir det rena grekiskan.
16.00 när man är vuxen och går på kurs då dricker man mest kaffe. kaffemaskinen står utanför generaldirektörens rum, det är fränt. dörren står öppen, men jag törs inte kika in.
16.32 utbildningen är slut och jag känner mig trots allt mycket klokare än när jag kom. det måste räknas som ett framsteg.
16.33 storstörsta Generaldirektören går förbi mig och eva i dörren ut. hääääftigt!
16.45 vi kliver på tåget eftersom vi hann ta ett tidigare. sätter oss i en kupé som är tom (en sån där man sitter fyra med glas runt, som en kuvös liksom) eftersom vi anser det vara produktkännedom
16.50 tåget rullar äntligen mot borlänge. jag är trött och eva stickar. vi mal på hela vägen hem därför går resan ganska fort.


sammanfattningsvis: det är på dagen 1 år och 1 dag sedan jag första gången satte min fot innanför biljettluckegrinden. nu kan jag sälja biljetter till både verona och tyskland med olika rabbatter och hejsansvejsan(fast inte till zurich för det vet vi inte riktigt vart det ligger). det var skitroligt och jobbigt. kände bara hur vuxenpoängen rasade in.  jag gillar mitt jobb.
men nu ska jag vara ledig flera dagar, tjohej!

när man kommer till jobbet på morgonen och precis har dragit på sig sina pressvecksbyxor i tantmaterial och man hör att nånon frågar efter en. då blir man lite fundersam. för även om jag känner en och annan så är det inte så många som befinner sig på stationen en sketen tisdagmorgon. men då när man kommer runt hörnet med skärpet hängande (på ett sätt som inte ens britney spears skulle tycka var sexigt) och man ser Per stå där i finskjorta. då har man fått den bästa starten på dagen.

kalla mig royalist eller vad ni vill. men jag kan tycka att det är lite skönt att kungen har levt ett liv som inte bara går ut på att vara politiskt korrekt och klippa band hela dagarna. herregud alla är vi människor och alla har vi varit unga. sen om man är en offentlig person eller inte borde inte spela så stor roll. helst om man inte har valt det själv.

sen kanske tanken var god att skriva en självbiografi åt kungen (han har ju tydligen lite svårt för såna saker). men då kanske man ska göra det i samråd med honom och kanske prata lite med honom om vad man tar upp. kanske lite, jag vet inte. jag är ju varken kung eller kungaboksskrivare-för-att-göra-löpsedlar(som ändå inte säljer, för ingen bryr sig ett skit). men det känns som en bra och en ganska självklar grej.

jag börjar ana oråd i siffervärlden. det har pågått några dagar och tecknen blir bara fler på att något inte står rätt till. de små rackrarna stämmer aldrig när jag ska gå hem för dagen, antingen för många eller för några. när jag ska läsa biljettnummer så byter de nog plats när man tittar bort i en mikrosekund eller två.
inte nog med det så är klockan helfel, när klockan är fem så är den sex egentligen och allt det där. inte helt okej.
sen som grädden på moset så har en vanlig hederlig vecka på sju dagar blivit till 10 med arbete i min lilla värld.

jag har alltid vetat att jag och siffror inte funkar så bra ihop, men nu börjar jag få bevis för det. de små rackrarna är okontrollerbara och kommer när vi minst anar det att räkna ut oss ur leken och ta över med världen. räkna med det!